Publicerad i Svensk Framtid, Mars 2014
Den 25 maj väljer Finland 13 europaparlamentariker för valperioden 2014-2019. Dessa 13 ska bland
751 andra parlamentariker från 28 EU-länder se till att den Europeiska unionens framtid blir ljusare,
starkare och mer hållbar.
Nu kan man fråga sig, som många gör, huruvida en ensam svenskspråkig finländsk
europaparlamentariker har den ringaste betydelse i det stora hela. Kan man som ensam själ bland
751 andra verkligen påverka besluten som fattas?
Svaret är nej. Det finns inte en enda europaparlamentariker som kan få till stånd någon privat agenda
i Europaparlamentet, och precis så ska det vara. Parlamentet är en demokratisk helhet där
samarbete parlamentariker och grupperingar emellan är nyckeln till framgång. Ju bättre man lyckas
nätverka med sina kollegor från olika länder, desto mer framgång har ens agenda.
Det andra skeptiker brukar fråga sig är huruvida det i slutändan alls är parlamentarikernas åsikter
som gäller, då välfinansierade lobbyorganisationer spenderar tusentals euro på att forma de
folkvaldas åsikter att omfatta deras egna? Med bokstavligen tusentals omröstningar om året måste
det väl vara lockande att bara anamma första bästa åsikt som presenteras, må vara att den är betald
av ett multinationellt företag med dold agenda?
Även detta är en befogad oro, då samtliga beslutsfattare på såväl nationell som EU-nivå dagligen
kontaktas av tiotals intressenter med varierande agendor. De mest kända exemplen på lobbyister i
Europaparlamentet är energi- och tobaksindustrin, men parlamentets öppenhetsregister har i
skrivande stund sammanlagt 6460 registrerade intresseorganisationer. Bland dem finns allt från
advokatbyråer till akademiska institutioner till organisationer som företräder religiösa samfund. Det
ligger inte i alla organisationers intresse att träffa samtliga parlamentariker, och tur det. Annars
borde varje MEP träffa kring 30 lobbyister om dagen.
Trots det överöses parlamentarikern dagligen av partisk och ofta motstridig information för och emot
de frågor hen arbetar med. Förmågan att ta till sig denna information, sålla fram det väsentliga och
sedan kritiskt väga de olika åsikterna mot varandra för att komma fram till en slutsats man kan stå
bakom och rösta för, är A och O i för var och en som vill lyckas i Europaparlamentet. Det, och
förmågan att välja medarbetare som på bästa möjliga sätt kan stöda sin arbetsgivare i denna uppgift.
I valet av de finländska representanterna till Europaparlamentet i maj läggs således störst vikt på
kandidaternas språkkunskaper, sociala färdigheter och förmågan att snabbt ta in och analysera stora
mängder information. En aktiv och driftig representant som kan övertyga andra och sålla guldkorn
från mängden information har alla möjligheter att få till stånd stordåd under sin period.
De flesta kvaliteter kan inövas, men har man inte koll på språk, nätverk och källkritik är man inte bara
ute och cyklar, utan som britterna säger ”up sh*t creek without a paddle”.